Beslutsångest
Att lida av beslutsångest är inte det lättaste. Ingen har väl missat att jag vantrivs på mitt jobb här i St Anton, men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre.
Men jag kan förklara varför jag inte trivs.
Ingen pratar bra engelska förutom chefen, som inte har någon social kompetens överhuvudtaget. Han vet inte vad trevlig är. Han försöker skämta ibland, men får aldrig till det. Oftast handlar det om sexskämt. Inte direkt passande.
Den enda mat vi (jag & david, han har fått börja på min restaurang) får är pizza. Inte den bästa kosten 6 dagar i veckan, direkt. Men inte alla pizzor är till för personalen. Igår tog David 2 skivor parmaskicka, som var gamla, men då blev han tillsagd att den maten var inte till för personalen. Måste bara berätta att chefen hade precis själv ätit en parmapizza.
Inte den bästa kosten 6 dagar i veckan direkt. Medans han kan står och laga till goda rätter till sig själv och en annan manlig kollega. Sedan förväntar han sig att vi ska duka ut efter honom och servera honom kaffe. Visst jag kan göra en kaffe då & då, till honom. Men han har annars egna ben & kan duka ut efter sig.
Jag jobbar som servitris & diskare. I vanliga fall får man ju dricks som servitris, men inte jag. Nej, till mig delar dom inte med sig till. Därför är det så extra bra när jag får dricksen personligen från gästerna. Tex när jag står i baren, och gästerna ska gå, men går fram till mig först & ger mig dricks. Det känns bra!
Igår hade några gäster lämnat pengar kvar på bordet, då gick chefen fram o haffade dom, precis innan jag skulle duka ut glassen. Utan att själv ta ut några glas. Och när pengarna lämnas kvar på bordet, så får den som städar av det dricksen!
Och det är ju inte alltid dom lämnas kvar, eftersom dricksen ges oftas när man tar betalt. Och jag får inte ta betalt.
Men jag ska försöka stå ut 2 veckor till! Men eftersom jag inte har någon uppsägningstid så kanske jag slutar tidigare.
Men jag kan förklara varför jag inte trivs.
Ingen pratar bra engelska förutom chefen, som inte har någon social kompetens överhuvudtaget. Han vet inte vad trevlig är. Han försöker skämta ibland, men får aldrig till det. Oftast handlar det om sexskämt. Inte direkt passande.
Den enda mat vi (jag & david, han har fått börja på min restaurang) får är pizza. Inte den bästa kosten 6 dagar i veckan, direkt. Men inte alla pizzor är till för personalen. Igår tog David 2 skivor parmaskicka, som var gamla, men då blev han tillsagd att den maten var inte till för personalen. Måste bara berätta att chefen hade precis själv ätit en parmapizza.
Inte den bästa kosten 6 dagar i veckan direkt. Medans han kan står och laga till goda rätter till sig själv och en annan manlig kollega. Sedan förväntar han sig att vi ska duka ut efter honom och servera honom kaffe. Visst jag kan göra en kaffe då & då, till honom. Men han har annars egna ben & kan duka ut efter sig.
Jag jobbar som servitris & diskare. I vanliga fall får man ju dricks som servitris, men inte jag. Nej, till mig delar dom inte med sig till. Därför är det så extra bra när jag får dricksen personligen från gästerna. Tex när jag står i baren, och gästerna ska gå, men går fram till mig först & ger mig dricks. Det känns bra!
Igår hade några gäster lämnat pengar kvar på bordet, då gick chefen fram o haffade dom, precis innan jag skulle duka ut glassen. Utan att själv ta ut några glas. Och när pengarna lämnas kvar på bordet, så får den som städar av det dricksen!
Och det är ju inte alltid dom lämnas kvar, eftersom dricksen ges oftas när man tar betalt. Och jag får inte ta betalt.
Men jag ska försöka stå ut 2 veckor till! Men eftersom jag inte har någon uppsägningstid så kanske jag slutar tidigare.
Kommentarer
Trackback
